On 5 May, 2016, Spook: the Clinic came out. It was the first time anyone saw the green haired girl I came up with that eventually became Juni.
I think the project shaped a lot of what I did later. The artstyle was more hand-drawn, which reminds me of Sticky Paws now. Everything still had a pixelated look because of the app I was using to draw the sprites. The roughness became part of my style, and I still use the same hand-drawn and pixelated mix today.
I just remember wanting to make a horror game. I was so proud of it back then. Looking back, it only had one level. There wasn't much else to it. No checkpoints either, which was frustrating. You had to start over every time. Despite these flaws, Spook: the Clinic is still deeply important to me. It taught me a lot about making games. I learned more from finishing a small project than from many bigger ones.
10 years later, I can't really fathom it's been so long. A whole decade later, and I'm still drawing the character.
And for those who remember Juni...
Den 5 maj 2016 kom Spook: the Clinic ut. Det var första gÄngen nÄgon sÄg den grönhÄriga tjejen jag kom pÄ som sÄ smÄningom blev Juni.
Jag tror att projektet formade mycket av det jag gjorde senare. Konststilen var mer handritad, vilket pÄminner mig om Sticky Paws nu. Allt hade fortfarande ett pixelerat utseende pÄ grund av appen jag anvÀnde för att rita sprites. RÄheten blev en del av min stil, och jag anvÀnder fortfarande samma handritade och pixelerade mix idag.
Jag minns bara att jag ville göra ett skrÀckspel. Jag var sÄ stolt över det dÄ. NÀr jag ser tillbaka hade det bara en nivÄ. Det fanns inte mycket annat. Inga checkpoints heller, vilket var frustrerande. Man var tvungen att börja om varje gÄng. Trots dessa brister Àr Spook: the Clinic fortfarande oerhört viktig för mig. Den lÀrde mig mycket om att skapa spel. Jag lÀrde mig mer av att slutföra ett litet projekt Àn av mÄnga större.
10 Är senare kan jag inte riktigt fatta att det har gÄtt sÄ lÄng tid. Ett helt decennium senare, och jag ritar fortfarande karaktÀren.
Och för er som minns Juni...